Att hälsa eller inte hälsa

Mediediskussionen i det s. k handskakningsmålet har kanske mer handlat om krockande diskrimineringsgrunder än om själva juridiken i målet. Tingsrätten har slagit fast att det var fel av AF att dra in den ekonomiska ersättningen till den arbetssökande mannen. Skadestånd har därför utdömts och DO som drev målet jublar. Kanhända var det rätt i detta fall. Det går inte att lägga ut mallar i diskrimineringsärenden. Omständigheterna blir alltid utslagsgivande. Det är lite av ett lotteri i fråga om vem som vinner.

Men domstolsutslaget öppnar för nya frågor om det skulle vara möjligt att tänka annorlunda än att låta omständigheterna styra i diskrimineringsärenden. Om man tänker sig diskrimineringsgrunderna som enskilda och separerade ”stuprör” så går det kanske att driva en grund i taget. Om en annan grund skall beaktas måste det finnas någon som är tillräckligt skicklig för att försvara och föra fram den. Och det fanns det uppenbarligen inte i nämnda mål. Arbetsförmedlingen hade inget starkt juridiskt biträde och lyckades inte lyfta fram att det fanns en annan diskriminering att ta hänsyn till – en kvinna som kränktes av en man. Men om man utgår från lagen mer som den är tänkt, eller kanske borde vara tänkt, skulle det kanske inte ha varit DO som drivit ett ”stuprör” mot ett annat ”stuprör”. Diskrimineringslagen med sju diskrimineringsgrunder är i själva verket komplicerad eftersom lagen också implicerar och öppnar för att diskrimineringsgrunder överlappar varandra och/eller står i motsatsförhållande till varandra. DO uppträdde som vilket juridiskt biträde som helst och valde att inte se lagen i sin komplexitet.

En annan juridisk aspekt är också att religion i handskakningsfallet kom att stå för en tämligen "privat" tolkning av vad som tillhör en viss religions religiösa uttryck. Kanske skulle det behövas ett förtydligande av vad som konstituerar diskrimineringsgrunden "religion". Kan vem som helst hitta på vad som helst och kalla det religionsutövning? Ledande islamska företrädare har t ex menat att det inte hör till islam att män vägrar skaka hand med kvinnor. Diskrimineringslagens religionsgrund kanske inte skall beaktas när det handlar om hemgjorda religiösa uttryck, även om varje individ måste kunna skyddas för din rätt att uttrycka religion på vilket sätt den vill. Men då handlar det om grundlagens yttrandefrihet och inte om diskrimineringslagens religionsgrund. Man får alltså inte blanda ihop diskrimineringslagens religionsgrund med ett allmänt skydd av den mänskliga rättigheten att uttrycka allt möjligt, dvs. precis vad man vill.

Kravet på stringens har ju på sätt och vis rests på liknande sätt när det gäller sexuella trakasserier. Man kan ju inte i ett rättstryggt samhälle överlåta åt den sextrakasserade kvinnan att enbart utifrån egen upplevelse avgöra vad som juridiskt sett är sextrakasserier. Det måste finnas vissa kriterier att gå på. Idag finns viss samstämmighet om att det måste gå att "objektivt" konstatera om någon varit utsatt för sextrakasserier. Det räcker alltså inte med en subjektiv utsaga om detta.

Svagheten i DO:s hantering av det märkliga handskakningsmålet är att det inte någonstans diskuterades om mannens religionsutövning i sin tur kränkte den kvinna som han vägrade hälsa på. Det känns konstigt att ha en diskrimineringslag som öppnar för könsdiskriminering.