Förverkliga kvinnofrid

I samarbete med Eva Edwardsson, riksdagskandidat för FP på riksdagslistan gör jag nu en länsturné med besök av frivilliga och offentliga organisationer samt företag som har erfarenhet av arbete mot våld i nära organisationer. Följande inlägg, som vi båda är ansvariga för, förtydligar syftet med denna turne.

"Alla riksdagspartier är överens om är att mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem. Detsamma gäller hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Det har länge saknats en sammanhållen, genomtänkt och övergripande strategi mot kvinnovåldet. Ett viktigt steg i den riktningen var dock den handlingsplan som jämställdhetsministern - folkpartisten Nyamko Sabuni - lade fram i november 2007. Då avsattes 800 miljoner kronor till att finansiera 56 olika konkreta åtgärder för att motverka kvinnovåld.

Nu är hög tid att ställa frågan hur vi går vidare. Folkpartiet liberalernas ståndpunkt är att Kvinnofrid kan förverkligas. Men enligt vår mening måste statliga och kommunala myndigheter förändra sitt långsiktiga arbetssätt i förhållande till frivilligorganisationerna. Dessa har oöverträffad kompetens ifråga om såväl akuta som förebyggande insatser när det gäller våld i nära relationer. Kvinnojourer och mottagningar mot mäns våld mot kvinnor har under lång tid utvecklat bra arbetssätt och rutiner. Åtagandena har många gånger varit omfattande och det har t.ex. inrättats skyddade boenden i organisationernas regi långt innan kommunerna, som enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för våldsutsatta kvinnor och barn, gjort detsamma.

Som ett led i förverkligandet av kvinnofrid är vårt förslag att vissa särskilt kompetenta frivilligorganisationer som arbetar mot kvinnovåld ska få långsiktigt säkerställda villkor. Detta är möjligt att göra genom det som kallas OPS – offentlig-privat samverkan. Det offentliga får stå för finansieringen och frivilligorganisationerna för den unika kompetensen. Som i alla sammanhang måste en OPS-lösning upphandlas. Det är fullt möjligt att göra, men förfrågningsunderlaget måste utarbetas ytterst noggrant och det kommer att ställas mycket höga krav på de anbudsgivare som kan komma i fråga. Den finansiella lösningen påminner alltså om det sätt som en del sportarenor ska finansieras i Uppsala kommun – även om det inte alls rör sig om samma summor. I Uppsalas fall skulle t.ex. två organisationer som får två miljoner vardera med viss uppräkning i 25 år totalt kosta ca 125 miljoner kronor.

Det frivilligorganisationerna behöver enligt vår mening är nämligen rimliga resurser under lång tid. Idag får organisationerna ettåriga anslag. I allmänhet förnyas anslagen år efter år, men kortsiktigheten i anslagstilldelningen hämmar verksamheten. Personalstyrkan kan inte utökas, utan måste varslas med jämna mellanrum och någon löneutveckling är inte att tänka på. Anslagen är låga och anpassade efter att myndigheten ska slippa upphandla, vilket tvingar frivilligorganisationerna att söka bidrag från så många olika bidragsgivare som möjlig. Att jaga pengar tar tid och kraft från verksamheten. De pengar som anslogs under Nyamko Sabunis ledning gav bra villkor under ett par år, men vad händer sedan när länsstyrelsen inte längre har extra pengar att fördela?

Vi vill peka på några unikt goda förutsättningarna för att nå målet att förverkliga kvinnofrid just i Uppsala län. För det första finns flera frivilligorganisationer som skickligt och uthålligt har arbetat mot kvinnovåld på ett kvalitetssäkrat sätt och därigenom samlat en avsevärd erfarenhet. I Uppsalas fall kan nämnas Uppsala kvinnojour och Mansmottagningen mot våld i Uppsala. För det andra har vi i Uppsala nära till Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK). NCK har ett långsiktigt regeringsuppdrag att sprida kunskap om och utveckla metoder för bemötande och omhändertagande av kvinnor som har misshandlats. Därutöver finns för det tredje delvis outnyttjade resurser som också kan användas, som barnmorskemottagningar i privat och offentlig regi. Likaså utgör för det fjärde närheten till den praktiknära omvårdnadsforskningen inom Uppsala universitet en delvis outnyttjad men viktig resurs för metodutveckling och uppföljning.

Att driva frågan om att förverkliga kvinnofrid i Uppsala län, att ta vara på de resurser som redan finns i länet och att genom upphandling ge vissa särskilt kompetenta organisationer och företag långsiktiga villkor är frågor som vi båda vill driva, vidare både i riksdags- och i kommunalpolitiken.

Vi startar nu en kvinnojoursturné i länet och träffar företrädare för myndigheter, kvinnojourer och organisationer som inriktar sig mot att arbeta med förövarna för att samtala om hur arbetet mot våldet skulle kunna bli än mera kraftfullt och få synpunkter på vårt förslag. Vår bedömning är att det finns behov av ett starkt och tydligt politiskt initiativ för att förverkliga kvinnofrid i Uppsala län. Det initiativet vill vi som liberala politiker ta!"