Som man ropar i skogen får man svar

Opinionsmätningar är bra för att få en hint om opinionsläget. Men opinionsinstrumentet kan också missbrukas utan att användaren har förstått varför. Det finns många företag med kunniga samhällsvetare (statistiker, sociologer, statsvetare osv) som kan hjälpa organisationer och myndigheter med frågekonstruktion, urval, databearbetning och tolkning. Floran av mer eller mindre nogräknade opinionsinstitut växer och det är förstås ett bekymmer. Det kan vara svårt att välja en kompetent leverantör. Men ännu allvarligare är det kanske att kunden (myndigheten, organisationen mm) inte ens avropar en lämplig leverantör utan tar saken i egna händer och börjar snickra ihop egna frågor för mycket speciella syften. I politiken kan felaktigt hanterade opinionsmätningar bli rent förödande för den fortsatta politiska hanteringen av en fråga. Man känner sig bunden av utslaget i enkäten men i själva verket borde man ha förstått att utslaget inte går att tolka. Jag ska peka på några vanliga problem med ”hemsnickrade” och andra enkäter för politiska syften.

1) Ovana enkätkonstruktörer lägger ned för lite tid på att tänka igenom vad man vill ha fram av enkäten, hur den skall användas, vilken slags undersökning som belyser representativitet resp ger prov på olika sätt att tänka om ett förhållande, vad som är ett tillräckligt högt svarsresultat samt hur resultatet skall tolkas. Vilken svarsnivå leder till beslut: Är opinionsundersökning ett demokratiinstrument så att det mest frekventa utslaget ”vinner”/genomförs osv. Om inte dessa frågor är entydigt utredda bör enkäten inte genomföras.
2) Man tror att man gör en opinionsundersökning men genomför i själva verket en kvalitativ undersökning av en grupps relativa tyckande. En kvalitativ undersökning i form av diskussionsgrupp eller fokusgrupp är intressant för att veta vad en grupp tycker lika och olika om. Men denna grupps tyckande kan inte generaliseras till en hel populations tyckande. Här är kanske inte själva undersökningen amatörmässig utan främst tolkningen av resultatet om det skulle tolkas som en representativ opinionsyttring.
3) En ansträngning att fånga opinionen i en fråga genom en enkät som går ut till alla kan också bli helt fel om enkätkonstruktören saknar kunskap om hur frågor ska vara konstruerade för att inte ge en snedvriden bild av opinionens tyckande.
4) Själva frågorna överskattar målgruppens förmåga till genomtänkta svar i enlighet med frågekonstruktörens tanke därför att abstraktionsförmågan är svag eller outvecklad Att exempelvis fråga en sjuåring om vad han/hon vill ha mäter knappast ett finalt (framtida) tillstånd. Det mäter mest troligt realtid (det som händer nu: detta gör jag eller mina kompisar idag och det vill jag hest göra i framtiden också)
5) Själva frågorna konstrueras i ett motsatsförhållande som ser neutralt ut men är i själva verket biased, dvs lyfter fram det ena tillståndet som mera önskvärt än det andra; eller svarsalternativen blir en skala som i sig uttrycker en värdering av vad som är bäst respektive sämst.

Mitt allvarliga råd till den som funderar på att göra en enkät är att
1) innan beslutet ta reda på hur och varför detta ska göras - om det finns tvivel mot hur och varför ska man hellre avstå än genomföra undersökningen -
2) beställa tjänsten av en specialist
3) låta specialisten vara med i tolkningen
4) inte mörka resultatet om det blir ”fel” utslag utan i stället ha en tydlig plan för hur resultatet vägs in i beslutsfattandet.