SKL – en organisation som överraskade

med jättearrangemanget den 8 mars då drygt 400 förväntansfulla kvinnor från hela landet och en del män hade laddat för att fylla på depåerna med uppbyggelse för den grå och annars bortglömda jämställdhetskampen. Det är ju inte var dag Sveriges kommuner och landsting (SKL) samlar fyra f d JÄMOsar, nuvarande DO, en gammal jämställdhetsminister samt den nuvarande integrations- och jämställdhetsministern på en och samma konferensdag.
Men det blev ju också väldigt mycket män! Först i raden var förstås ordförande Anders Knape himself med hög mysfaktor men med alldeles för innehållslöst och långt tal. Claes Borgström kom med nygamla statements, Johan Ehrenberg med en gammal historia om sitt könsbytarwallrafferi och Bengt Westerberg med enbart obsoleta pappamånader. Samlingen gubbs kändes inte särskilt ”potent”, även om moderatorn Alexandra Pascalidou gjorde sitt allra bästa för att liva upp samtalet.

Dagens behållning var nog som sig bör vid ett 8 marsfirande kvinnorna. Publiken bara älskade Gun Neuman, Lena Svenaeus och Anne-Marie Bergström (alla JÄMO). I ljuset av dessa ”rena” jämställdhetskvinnor föreföll dock DO, Katri Linna, osedvanligt blek. Åhörarna stod knappast på hennes sida – något jag tacksamt kunde dra nytta av i min egen presentation av utredningen ”Aktiva åtgärder” och när Pascalidou efter min dragning fick ett meningsutbyte mellan mig och Linna att hetta till.

Överraskande spännande och kusligt blev det när publiken bjöds på superunderhållningsvåld alias Lisbeth Salander som ”Internationell företrädare för svensk feminism”. SvDs Anna Laestadius Larsson kåserade frejdigt och fräckt mellan filmklippen.

Nyamko Sabuni bjöd också på några oväntade ingångar till sina politiska prioriteringar på integrations- och jämställdhetsområdet. Hon talade om våldet och förnedringen av kvinnor i Kongo och om sin syn på vad som är viktigt med den svenska regeringens tiofaldigade satsningar. Allvarlig och ”hård” stod hon där och berättade om kampen mot mäns våld mot kvinnor, hedersmord, trakasserier och mobbning av flickor i skolan, som enligt Sabuni inte är någonting annat än sexuella trakasserier. Hon nämnde, men ytterst svepande, satsningarna på jämställdhetsintegrering i stat, kommuner och landsting. Sabuni talade varken om kvinnors politiska organisering eller om jämställdhet, vilket säkert skiljde ut henne från alla övriga ”festtalare” på den internationella kvinnodagen. Hennes fokus var som alltid nästan uteslutande kvinnors ”mänskliga rättigheter”.

Det var ju kul att SKL ville ha feministisk profil för en dag – knappast något man skyltat med tidigare. Regeringens jämställdhetsmiljoner till Hållbar jämställdhet har säkert hjälpt till att synliggöra kommunernas ansvar för jämställdhetsfrågor.