I väntan på duellen - att skriva in sig i hetluften

Alla slags skribenter jag känner kvider över skrivande i värmen: forskare, journalister, krönikörer och byråkrater. T o m min idol Lena Köster stånkar. Värmen berättar att det inte är läge för arbete. Inte för att det skulle finnas någon absolut gräns för skrivverksamhet. I så fall skulle överhuvudtaget inga texter produceras runt ekvatorn.
Värmen är kulturell påstår jag snusförnumstigt. Vi har lärt oss att när temperaturen stiger över 25 plusgrader är det sommar och arbetsledigt. Vi förknippar värme med ledighet och lättja.
Ändå skriver väldigt många i hettan. Jag själv t ex har liksom inte fått eller tagit mig tid att skriva sammanhängande text annat än under den student- och pliktfria perioden. Att sitta på den soliga verandan i Norrbotten framför datorn och blicka ut mot älven långt innan familjen vaknat är en lyx som bara går att unna sig på sommaren. Kanske är det inga ”stora” texter som kommer till i dessa morgon– och förmiddagstimmar. Men det skapas i alla fall något som skulle ha skrivits ändå och det känns väldigt skönt när det skett i lugn och ro och i avvaktan på att solen ska bränna ännu hetare.
Den här sommaren handlar det om ”måstetexter”. Det tar emot. Sneglar på, och värjer mig för, det roliga och polemiska. Laddar för valduellerna. Jag tycker det ska bli roligt med valrörelse. Det var väldigt länge sen jag på allvar tog del i valrörelsen. Den pirrande oro som ligger i det underläge jag har känns utmanande. Ingen, inte ens mitt eget parti på lokalplanet, önskar ju mig någon framgång. Jag grunnar över skälen men bryr mig egentligen inte. Jag gillar ju hetluften och är aldrig orolig över att det ska gå snett. Det gör det ju ofta för oss som ger oss in i otippade dueller.